DAGORDNING
Vid församlingsmötet torsdag den 15 april 2021
1 Mötet öppnas
2 Val av sekreterare
3 Val av två justerare tillika rösträknare
4 Skrivelse från Mikael Blom
5 Samtal i grupp
6 Redovisning av samtalen
7 Övrig information
8 Avslutning
Torsdag 15 april kl 19.00 blir det digitalt församlingsmöte via Zoom.
1. Församlingen i dag
2. Övrigt
Vi behöver samtala om hur vi ser på församlingen i dag och hur vi kan vara församling i en svår tid och hur vi vill att vår verksamhet skall se ut.
Länk till mötet:
Join Zoom Meeting
https://us02web.zoom.us/j/85080183939?pwd=ZC8venZWaWhaeUdtL2k3MUN5VllTdz09
Du kan ringa med din telefon och vara med på mötet om du inte har dator, platta eller androidtelefon. Då ringer du det här numret::
085-050 08 29
Sen blir du ombedd på engelska, tyvärr, att skriva en ID. Tryck in den här koden:
Meeting ID: 850 8018 3939#
Sen säger rösten något mera och då trycker du fyrkant:
#
Då har du kommit till ett väntrum och får vänta några sekunder tills du kommer in i mötet. DU BEHÖVER INTE GÖRA MERA FÖR. DÅ ÄR DU MED I MÖTET OCH KAN LYSSNA OCH TALA.
Tankar från Åge:
Jag önskar med det här att sätta ljus på den nya situation som församlingen är i och har varit i det senaste året, eller för att vara mer precis, sedan mitten av mars 2020. Det är inte menat som kritik till någon eller ett inlägg som säger att vi har gjort fel, utan jag önskar att det här kan lyfta ett samtal och medvetenhet kring var vi nu är och hur vi går framåt. Självklart är det näst intill hopplöst att svara konkret på detta. Vi lever i en speciell tid som kräver speciella åtgärder. Vi behöver vara kreativa och hitta nya sätt att mötas och att möta nya människor.
Ärligt och öppet
Jag tror det är nyttigt och viktigt att tänka igenom det här på något sätt och samtala om det. Faran med situationen som den är idag är att den kan skapa avstånd mellan församlingens medlemmar och församlingen - gemenskapen mellan våra medlemmar. Kanske kan vi genom att vi blir medvetna om dessa tankar skapa en starkare gemenskap och till sist att församlingen växer. Våra sociala medier är ett bra evangelisationsverktyg och kanske kan vi vara mer närvarande där och samtidigt finna gemenskap i det arbetet.
Hur påverkar pandemin vår församling och vår församlingssyn? Det här är frågor som är aktuella att ställa sig i nuläget. Och inte minst, vad säger Bibeln om församlingen och församlingssyn i en tid som denna?
Equmeniakyrkan har ett fint motto som är värt att ta med sig i behandlingen av detta: En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen. Det här är ett gott levnadsmotto för församlingen och den enskilda. Därför är det viktigt att vi nu talar ärligt och öppet om dessa frågor.
”Församlingen är Kristi kropp, där gudomligt och mänskligt möts. Den lokala församlingen möts regelbundet till gudstjänst där Guds ord och evangelium delas, dop äger rum och nattvard firas.” och ”Gudstjänsten är församlingslivets centrum…” (Teologisk grund)
Redan här blir det några frågor som är väl värd att prata om. Församlingen är Kristi kropp men hur är vi det i dag, i dagens situation? Jag tror inte det finns så stor diskussion om den här biten utifrån de bibliska perspektiven, men när vi kommer till det praktiska utförandet av det här möter vi några utmaningar. Vi kan säga att det att vara församling milt sagt har fått en annan karaktär den senaste tiden. För hur skall vi kunna samlas regelbundet till gudstjänst när vi inte får samlas i större grupper? I skrivande stund får vi inte vara flera än åtta personer samlade inomhus.
”Välbesökta”
Vi har löst det i vår kyrka genom att tidigt vara ute med att ha digitala gudstjänster på vår hemsida och vår youtube kanal. 22:e mars skickade vi ut vår första digitala gudstjänst med god hjälp av Mikael Blom. Under 2020 hade vi 45 digitala gudstjänster varav vi försökte göra en som en familjegudstjänst tillsammans med Equmenia. Det har varit ”välbesökta” gudstjänster. Vi ligger någonstans mellan 150 – 300 personer som är med på varje gudstjänst och det måste vi säga är över all förväntan.
Det är ganska många som kommer med respons på dessa gudstjänster, att de tycker det har varit bra i den här tiden att vi gör det så här. Då kan man se det när det passar bäst och man får bättre tid och lugn till att ta in gudstjänsten på ett djupare sätt, har flera uttryckt det. Vi vet att vi genom dessa gudstjänster har nått ut till nya människor, naturligt nog. När vi ser att tittarsiffrorna är högre än antalet medlemmar i vår församling. Flera av dessa har uttryckt sin stora tacksamhet över våra digitala sändningar och som någon har sagt: Bengtsfors Missionskyrka har blivit mitt andliga hem.
Så efter de förutsättningar vi har haft den här tiden har vi fått dela gudstjänst och nattvard. Vi har till och med fått ta emot en ny församlingsmedlem den här hösten. Det är verkligen mycket att vara tacksamma över. Men är det tillräckligt? I Hebreerbrevet läser vi om en församling som jagats på flykt och som inte får så många möjligheter att mötas, men vad står det till dessa? ”Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.”(Heb 10:25) Församlingsgemenskapen var viktig för de första kristna och den är viktig för oss kristna 2021. Det är det ingen tvekan om och ska det inte vara någon tvekan om.
Det finns två saker som vi har gjort den senaste tiden för att öka gemenskapskänslan. Varje söndag kl 20:00 har vi digitalt bönemöte. Då loggar man in sig på den här länken: https://meet.jit.si/B%C3%B6n Har man en dator så är det bara att klicka på och säga ja till allt. Sen är du med på mötet. Ja, det finns några problem med det här då många av oss i vår församling inte är så trygga på det digitala. Vi har varit några fler på bönemötena än vad vi brukar men vi kunde ha varit så många flera då det finns så nära till hands där vi befinner oss.
Det andra är digitalt 11-kaffe med pastor Åge varje tisdag kl 11.00 – 11.45. Det här har fått positiv respons men vi har även här haft några problem med att röra oss in i en okänd och digital värld. För att vara med på dessa möten loggar man in sig på den här länken: https://meet.jit.si/11kaffemedpastor%C3%85ge Tror att vi har varit 14 som mest på detta möte.
Många möjligheter
Det nya som ligger framför oss nu är att vi har fått råd från centrala håll att vi måste planera inför ett digitalt årsmöte, om vi inte kan flytta fram det till efter juni -21. Men hur skall vi få till det? Hur skall vi klara att nå ut så att alla som vill kan vara med på ett tryggt sätt i digitala möten? Och är de här digitala möten en möjlighet för oss eller ett problem för oss?
Jag är i grunden optimist inför livet och väljer sällan att kalla något för problem, utan tycker mer om uttrycket utmaning. Ja, vi har några utmaningar som situationen är nu, men vi har många möjligheter. Härom natten när jag inte klarade av att sova bestämde jag mig för att gå upp. Jag satte mig på sängkanten och gick in på min facebook på telefonen. Klockan var 01:55 då och det första som jag såg var att en baptistförsamling i USA, som jag följer, skulle ha bibelstudium och bön kl 02.00-03.00 (svensk tid) på Zoom som är en av många digitala plattformar att mötas och prata med varandra med bild och ljud.
Andra sidan jorden
Jag fick en galen idé om att jag går med på detta möte. Sagt och gjort. Plötslig satt jag i vardagsrummet på Storgatan 45 i Bengtsfors och fick möta bröder och systrar på andra sidan jorden. Vi fick dela Guds ord med varandra och be tillsammans. Lite över en timme satt jag där i detta möte och kände att det var gott att få dela denna gemenskap med dem. Och inte minst har vi i Bengtsfors Missionskyrka fått många nya förebedjare.
Det här tack vara digitala lösningar. Kan nämna att det här med digitala möten på det här sättet var helt nytt för denna församling i USA också. Till stor grad har vår ”digitala kyrka”, om vi skall kalla den för det, nått ut till många nya människor. Människor som blir välsignade och får möta Jesus genom vår verksamhet. Jag tror att det finns god anledning att tacka för de möjligheter som vi har fått. Men den stora frågan blir vad gör det här med vår gemenskap.
Jag är som sagt optimist och tror att vi kan få till att mötas på en digital mötesplats om vi måste. Vi arbetar med att göra en enkel film som vi tänker lägga ut på vår hemsida som visar hur du kan logga in dig på våra digitala möten. Det tror vi kan bli en god och enkel hjälp för många men kanske inte för alla.
Hur blir det?
Som församling är en viktig del av vårt liv att förkunna Kristi ord. ”Låt Kristi ord rikligt bo hos er”. Vi har många som följer våra gudstjänster och digitala andakter. Men klarar vi genom det här att nå ut med uppmuntran och sanningar till de som lyssnar. Eller har vi blivit en ”light” kyrka? Varför jag ställer den här frågan är en undersökning som gjordes i USA i september -20 som visar ganska dystra tal vad gäller församlingen i pandemin. Nu skall vi inte lägga för mycket i dessa siffror men det finns grund att fråga oss själva: Hur blir det med vår församling när vi inte möts till gudstjänst i Bengtsfors Missionskyrka under så lång tid?
Som någon har frågat mig. Försvinner församlingen när vi inte möts fysiskt? Glömmer vi bort församlingen och klarar oss gott utan?
Vi är i en tid där vi fort kan bli ensamma kristna som sitter runtom i våra hus och lägenheter. Och de flesta av oss känner, om inte alla, en stor saknad efter gemenskapen som vi var så vana vid i kyrkan. Kanske har det på många sätt blivit en god rutin eller vana för oss att gå till kyrkan för att ha gemenskap både andligt och socialt, så vi märkte det inte förrän det var stopp för det. Åh, hur vi längtar efter att komma samman i kyrkan och lovsjunga och prisa Gud tillsammans.
Det är ett stort allvar i det här. Som ensamma kristna blir vi ett lätt offer för frestelser och den ondes angrepp. Jag säger inte att man blir en avfallen för att man inte går till gudstjänst i kyrkan. Men värdet i att komma tillsammans är så otroligt viktigt för var och en. Tillsammans är vi starka säger vi, och vi har verkligen fått prova på det i den här tiden som har varit.
Saknar
För min egen del måste jag säga att det är ensamt att vara pastor i en kyrka där nästan ingen kommer till kyrkan. Inte för att klaga, men situationen i vårt land och vår värld är så att vi inte kan samlas i kyrkan. Jag saknar gemenskapen fast jag får många goda och härliga meddelande på mejl, telefon och kort. Jag känner att vi står tillsammans och att jag inte är ensam. Men det är onaturligt att vi inte ses i kyrkan. Eller att jag får stå i dörren varje söndag efter gudstjänsten och ta din hand och önska dig en god söndag. När man tänker efter så är det många saker man saknar i vår gemenskap. Och vad händer med vår gemenskap när det här dröjer som det har gjort och kanske kommer fortsätta att göra? Som du förstår så finns det många frågor som behöver lyftas.
Hålla kontakten
Till dessa frågor skulle jag önska att jag hade några klara och tydliga svar, men så är tyvärr inte läget. Jag är snarare uppriktigt rädd för och bekymrad över de som faller utanför vår gemenskap nu. Vi vet att historien berättar för oss att när man blir utanför så kan det bli svårt att komma tillbaka till gemenskapen. Vi har kanske upplevt det själv. Jag har det. Det är ingen god känsla. Och därför berör de här frågorna mig på djupet.
Några tankar har jag ändå delat redan, men jag ser inte helt hur vi kan nå alla genom det här. Vi behöver tänka tillsammans och arbeta tillsammans på det. Jag tror det är viktigare nu än aldrig förr att vi som kyrka, då talar jag inte om byggnader utan om Kristi kropp som består av enskilda människor, gör allt vi kan för att hålla kontakten med varandra. Som en sa när jag ringde honom och vi fick prata lite och be tillsammans i telefon: Det här måste vi göra oftare! Det går att mötas och be och studera bibeln via telefon. Det går att visa socialt engagemang för varandra via telefon eller möten utomhus. Vi ska aldrig sluta att bry oss om varandra!
Bär varandras bördor står det i Galaterbrevet 6:2. Den här förmaningen tar inte slut på grund av en pandemi, utan det skulle förstärkas när vi är i en situation som skapar flera bördor för oss. Ensamheten har ökat radikalt det senaste året. Det har aldrig varit så många som sliter med psykisk ohälsa som det senaste året.
Vi kan göra en skillnad för våra församlingsmedlemmar nu! Vi kan göra en skillnad för människor i Bengtsfors nu! Vi kan göra en skillnad för människor i Sverige nu! Ja, ända till jordens yttersta gräns kan vi göra en skillnad. Vi måste vara kreativa och uppfinningsrika så vi hittar vägar till varandra och andra människor.
Det är en viktig tid för församlingen nu! Vi tänker inte lägga oss ned för att ge upp. Det har vi inte på något sätt gjort under det gångna året och vi tänker inte göra det nu under 2021 heller. Snarare tvärtom, vi kavlar upp skjortärmarna och går med friskt mod och stor tro på att Gud kan vända det här till någonting gott.
På det första digitala mötet med regionen efter att pandemin kom och vi redan var i gång med våra digitala gudstjänster, sa jag på det mötet att jag ser fram emot den dagen vi kan samlas i kyrkan igen. För då räknar jag med att vi skall ta emot många nya församlingsmedlemmar. Inte visste jag eller vi att det skulle dröja så länge då. Men här är vi och vi tappar inte modet. För Jesus har sagt att Han är med alla dagar intill tidens slut. Och tiden är ännu inte slut så då tror och vet vi att han är med!
Att bygga ett hus kräver många förberedelser och mycket arbete. Det gör sig inte själv som vi ofta säger om saker och ting. Att bygga en församling och en gemenskap kan på många sätt jämföras med att bygga ett hus. Det här känner vi till men det är någonting annat som blir viktigt i förlängningen av ett bygge. Det heter underhåll under tidens gång.
I samband med det är det två ord som kommer till mig som viktiga element att tänka på. Vinna och Bevara. Vi kan göra mycket för att vinna nya människor för Jesus. Vi kan vara ivriga evangelister med goda resultat. Men någonting som är minst lika viktigt är att hjälpa att bevara de som redan är vunna. Vi kan inte tvångshålla någon kvar som inte vill men om någon faller ifrån, för att vi som församling och gemenskap inte var där när det behövdes som mest, är det en alvarlig situation som vi inte vill hamna i.
En kamp
Vad har det här med bön att göra? Den viktigaste platsen för oss som församling är böneplatsen. Där skulle allt vårt arbete börja. Inte så att det är en enkel väg att gå. Bara vi ber så ordnar sig allt. Bönen blir ofta omtalad som en kamp. En kamp att vinna. Inte till Gud men till människors hjärta. En viktig del av gudstjänstlivet är bönen. Vi ber genom sånger och psalmer, genom bibeltexter och färdigformulerade böner. Vi tänder ljus i ljusbäraren och ber fria böner. Allt det här i gemenskapen. Gemenskapen som inte är borta men har blivit annorlunda.
Bönen tänker jag är som en bro som håller arbetet uppe. Vårt arbete behöver böner. Javisst kan vi be för oss själva och det är stora löften till bönen i den egna kammaren. Samtidigt är det löften som riktas rakt in emot bön i gemenskap med andra kristna. När vi ber tillsammans stärker vi banden mellan oss. Därför är det inte oviktigt att vi ber tillsammans utan tvärtom en nödvändighet för församlingens gemenskap. Inte som en plikt eller ett krav utan som en möjlighet, en öppen dörr, ett erbjudande.
I det senaste numret av Vår Våglängd skriver jag lite om Celebrate Recovery. Tyvärr finns det inget bra svenskt ord för detta. Men det handlar om små grupper som kommer tillsammans och delar gemenskap och liv. Jag tror att vi kan göra någonting viktigt i den situationen som vi är i. Att vi bildar små grupper på fyra-sex personer som kommer tillsammans. Även om namnet är engelskt fyller vi det enbart med svenskt eller svorskt.
Flera grupper
Själva idén med dessa grupper är att vi kan hjälpa varandra att hitta helande för livet. Vem är detta för? Som en sa det så fint så är det för oss normalstörda. Så jag vågar mig på att säga att det är för dig och mig. Vi har redan tre grupper igång utifrån vår församling och vill gärna ha flera grupper. Tror att det här kan passa bra och vara nyttigt i en tid som denna.
Tycker du det jag skrivit om här blev många krav och känns jobbigt, kanske till och med onödigt att bruka tid på? Då vill jag säga förlåt. Det var inte meningen att du skulle må dåligt av att läsa det här. Men jag hoppas att det här kan få igång en process och utveckling i vår församling som kan leda oss stärkt av Ordet, bönen och gemenskapen in i en okänd framtid.
Åge Eriksen Bengtsfors januari 2021
Pastor
